Livet har ju tagit en drastisk ändring om man säger så!
Allt började den 23 december 2013.
Jag vakna runt 05.30 av att jag hade ont.. ont i magen och ryggen.. Och det slutade inte.. det kom i omgångar med värken. bestämde mig för att ringa vårdcentralen och beställa tid för jag hade så ont att jag mådde illa. Ringde och förklarade att jag hade ont och beskrev känslan. De sa att det kunde vara förstoppning och jag fick en tid 10.30 på vårdcentralen. Andreas och jag hade möte kl 10 egentligen men det fick han gå själv på för att sen möta mig. När han kom ner till vårdcentralen så hade jag inte fått komma in ännu men jaa.. Han såg på mig hur ont jag hade.
Kommer in.. får lämna urinprov.. inga infektioner där.. träffar doktorn.. han klämmer lite på magen och ställer frågor..eftersom jag är spänd precis under bröstet så frågar han om jag är gravid... svarar nej då jag inte har symptom efter det och så.. går och tar blodprov.. inget fel där heller.. så får en remiss till akuten.. åker in.. fortfarande samma värk.. och ont gjorde det..
När vi kommer till akuten får vi vänta ungefär 10 min.. när jag kommer in till ett rum så får jag lämna nytt urinprov och sen sticker de mig i armen för nytt blodprov.. sen sätter de en sån där droppnål ifall de skulle behöva lägga in mig.. får gå ut och sätta mig igen för att vänta på doktorn.. sitter i 10-15 min och sen får jag komma in i ett annat rum.. där så pratar jag lite med doktorn... då säger de helt plötsligt att jag är gravid..
Min första tanke där var.. va?? det kändes bara fel om man säger så.. Frågar hur långt gånget jag var.. tänkte att det kanske va lite tid kvar så man kan förbereda sig med saker och så.. Då kommer nästa chock.. de säger att jag ska till förlossningen... direkt!
DÅ slog det mig.. att jag ska föda.. får ropa in Andreas och berätta.. ja han blev lika chockad som jag om man säger så.. Han fick gå ut och berätta för sin pappa som hade kört oss till akuten hur det låg till.. sen kom tillbaka till mig.. Blir körd till förlossningen.. När vi kommer dit så blir vi lämnade ensamma så vi kunde prata genom detta..
Vi är ense om bortadoption först eftersom vi båda är utan jobb och så.. för att vi inte var redo..
Kommer in en person.. kollar hur mycket öppen jag är.. 4 cm.. Andreas går ut och ringer samtal.. Sen kommer han in och frågar om jag vill ha dit Linda.. Henkes (Andreas bror) sambo.. Sa ja direkt då hon själv fick barn för 3 månader sen..
Sen visar det sig att flera personer vill att vi ska behålla barnet.. Men i slutändan är det fortfarande vårt beslut..
Fick två stycken dosor fastspända på magen... en för att höra barnets hjärtljud och en för att visa mina värkar..
När Linda dyker upp så har hon en hel låda med kläder som deras dotter växt ur.. Eftersom vi inte hunnit fixa något så är det ju snällt.. Trots vi pratat om att inte behålla..
Ja förlossningen.. den minns jag inte så mycket av pga trötthet och chocken.. Vet bara att de fick pricka vattnet sen att det gjorde ont.. De sa dock att det gick väldigt bra och relativt snabbt för att vara förstföderska.. de koppla in lustgasen med.. dock så tyckte jag inte den hjälpte mer än att jag kunde fokusera på andningen där.. De ökade iallafall det där förlossningsdroppet med jämna mellanrum för att värkarna skulle bli bättre och för det skulle gå snabbare..Låg på förlossningen runt 4-5 timmar...
Sen var det klart..
En flicka på 3575 g och 52 cm lång..
när vi såg henne.. jaa.. då var det inte en tanke på att lämna bort henne.. Hon var vår och det kände vi direkt!
nu har vi iallafall en underbar dotter som ska heta Maria Simone!
